Samarbetsmöjligheter: i samband med att nya stridsflygplan introduceras
Vi står inför ett skede då de nordiska länderna i princip under samma tidsperiod kommer att ombeväpna sina existerande flottor av stridsflygplan. I Norge och Danmark har valet fallit på F-35, i Sverige på JAS 39E och om några år vet vi vilket val Finland kommer att göra.
För varje land är valet av nytt stridsflygplan ett beslut av synnerlig betydelse och föregås oftast av en omfattande och utdragen beslutsprocess. Det slutliga ställningstagandet är av flera skäl ett beslut på strategisk nivå då beslutet ofta har säkerhetspolitiska kopplingar, har avgörande påverkan på landets självförsvarsförmåga, får långsiktiga konsekvenser och är av betydande ekonomisk storlek.
Nordkalotten och Östersjön
Ytterligare en faktor som förenar de nordiska länderna är ländernas geografiska placering i norra Europa med Ryssland som närliggande granne. Militärgeografiska likheter är exempelvis Nordkalottens strategiska betydelse till följd av de ryska militära stridskrafternas basering på Kolahalvön. Ett annat exempel är Östersjöns betydelse som livsnerv åt strandstaterna avseende transport av förnödenheter, materiel och personal. Den som militärt behärskar södra Östersjön kontrollerar även vad som rör sig på havsytan och i luften, vilket får avgörande betydelse för rörelsefriheten, möjligheten att upprätthålla territoriell integritet samt att utföra transporter till och från Sverige, Finland, Baltikum – och Ryssland.
Vidare har det tillgängliga operativa djupet minskat i takt med den tekniska utvecklingen och vapensystemens ökade räckvidd. Ett faktum de flesta nordiska länderna på ett eller annat sätt behöver förhålla sig till.
Förhindra Nato att nyttja Sverige
Inom Kungliga Krigsvetenskapsakademien i Sverige har följderna av tänkt ryskt angrepp mot de baltiska staterna och Sverige studerats. Det ryska angreppet förväntas inledas överraskande och kraftfullt. I Sverige bedöms angreppet riktas mot sydöstra Sverige och Gotland. Syftet med att angripa Sverige skulle vara att avregla sydöstra Östersjön så att Nato förstärkningstransporter till de baltiska staterna, till sjöss och i luften, allvarligt begränsas. Ett ryskt A2/AD område skulle upprättas. Ytterligare ett syfte med att angripa Sverige skulle vara att förhindra Nato att nyttja Sverige som baserings- och genomflygningsområde.
Tänkt angrepp leder till att såväl Nato som icke-Nato länder angrips. I detta läge överrider den övergripande ryska målsättningen respekten för grannländernas nationsgränser och fler stater riskerar bli indragna i konflikten. Att Ryssland exempelvis i samband med operationen mot de baltiska staterna och Sverige även skulle säkerställa sin militärstrategiska handlingsfrihet på nordkalotten kan inte uteslutas. Såväl Norge som Finland riskerar därmed också på ett eller annat sätt att involveras.
Det tillgängliga operativa djupet minskat i takt med den tekniska utvecklingen och vapensystemens ökade räckvidd
Hela det nordiska operativa djupet behöver nyttjas
Ur dessa förutsättningar kan ett antal operativa slutsatser dras. Betydelsen av förvarning är till exempel en sådan, dels på grund av att angreppet kommer att ske överraskande och kraftfullt, dels på grund av att de nordiska länderna kan förväntas vara strategiskt reaktiva. De nordiska länderna förväntas med andra ord inte komma att inleda en militär konflikt.
Då striden huvudsakligen kommer vara en defensiv försvarsstrid, med inslag av offensiva insatser, kommer förmågan till ett uthålligt defensivt luftförsvar vara av helt avgörande betydelse. Det ryska angreppet förväntas innebära framflyttade ryska positioner, vilket i kombination med långräckviddiga vapen, leder till att hela det nordiska operativa djupet behöver nyttjas.
Väletablerat flygövningssamarbete
Hur ska då denna utmaning hanteras? Utgångsläget är det som ovan har beskrivits, med tillägget att nuvarande version av stridsflygplan har utbytts mot nya och modernare ersättare. En styrka som redan finns, och som det är viktigt att vi bibehåller och fortsatt utvecklar är de olika former av omfattande och väletablerade flygövningssamarbeten.
Exempel på dessa är Cross Border Training (CBT), vilket är ett flygövningssamarbete som i närtid fyller tio år, den återkommande övningen Nordic Air Meet (NOAM) som har utvecklats till ACE (Arctic Challenge Exercise), och i sin tur nu utvecklas till en Flaggövning. Som en följd av dessa övningsverksamheter har vissa gemensamma Standard Operating Procedures (SOPs) och Tactics, Techniques and Procedures (TTPs) utvecklats. Att det finns överensstämmelse över hur vi gemensamt kan uppträda är naturligtvis en stor styrka, vilket innebär att vi även skulle kunna försvara oss gemensamt.
Syftet med att angripa Sverige skulle vara att avregla sydöstra Östersjön så att Nato förstärkningstransporter till de baltiska staterna, till sjöss och i luften, allvarligt begränsas
Kombinationsmöjligheter F-35 och JAS 39
Ovan övningsserier har bäddat för att såväl defensiva som offensiva flygföretag gemensamt kan genomföras. När nya flygplanstyper introduceras är det naturligtvis viktigt att interoperabiliteten vidmakthålls så att nya egenskaper och förmågor tillvaratas och till fullo kan utnyttjas. Inte minst gäller detta på kommunikationsområdet där varje flygplan är en sofistikerad sensor och samtidigt en nod i ett kvalificerat kommunikationsnätverk. Med stöd av interoperabla kommunikationssystem förstärks flygsystemens fördelar ytterligare.
Samarbete bör exempelvis leda till att F-35 stealth förmåga naturligtvis utnyttjas vid offensiva flyginsatser. På motsvarande sätt nyttjas JAS 39, med sin numerär av långräckviddiga jaktrobotar, med fördel exempelvis i det defensiva luftförsvaret.
Kombinationsmöjligheterna av nya och förbättrade förmågor är otaliga – det centrala är att synergieffekterna tillvaratas genom fortsatt samarbete mellan flygstridskrafterna i Norden.
Med tanke på det förväntade angreppssättet, och att flygstridskrafterna är som mest sårbara på marken, blir möjligheten till förvarning i högsta grad betydelsefull. Bäst förvarning ges med upphöjda och flygande system, särskilt med tanke på det begränsade operativa djup som finns i Norden, liksom det begränsade antal stridsflygplan som finns att tillgå. Det är viktigt att antalet tillgängliga stridsflygplan som finns, utnyttjas optimalt och i största möjliga utsträckning finns på rätt plats, vid rätt tillfälle och med rätt utrustning. Innebörden av en korrekt omvärldsuppfattning (Situation Awareness) i kombination med en välfungerande ledningsfunktion får i sammanhanget inte underskattas.
Spridningsmöjligheter
En höjning av den flygoperativa förmågan, samtidigt som flygstridskrafternas överlevnadsförmåga höjs på marken, uppnås genom att de nordiska länderna erbjuds tillträde till varandras flygbaser. Ungefär som dagens alternativbas (ALB)-avtal, fast motiverat av operativa skäl. På så vis kan belastningen på flygbaser i utsatta områden minska och hela det nordiska operativa djupet bättre tillvaratas. Därtill ökar flygstridskrafternas spridningsmöjligheter, vilket resulterar i minskad utslagningsrisk på marken. Å andra sidan ställer det ökade krav på tankning, klargöring och i förekommande fall omladdning av gästande flygförband (Cross-service). Även detta steg vore önskvärt att ta gemensamt i Norden, med syftet att öka den sammanvägda flygoperativa förmågan. Inom Nordic Defence Cooperation (NORDEFCO) diskuteras tidvis denna typ av samarbeten, förhoppningsvis kan dessa diskussioner leda till ökad operativ effekt.
Avslutningsvis har vi redan ett välfungerande och mycket bra flygövningssamarbete. När nya förmågor tillförs öppnar detta upp möjlighet till nya samarbetsområden, vilka behöver införlivas så att vår sammanlagda nordiska flygoperativa förmåga fortsätter att utvecklas och utgör en stabiliserande faktor i vår region. Detta är ett utvecklingstillfälle vi inte har råd att missa.
